Surrealism


Ab-Roller of Destruction

Yes, jag fick ett B på sista uppgiften i religionsvetenskapen! Jag har dessutom chans att förbättra det resultatet fram till söndag. Ok, ett A ska jag ha så att jag kanske och eventuellt får ett bättre helhetsbetyg. Känns lite konstigt att jag upplever den här kursen som den bästa jag någonsin gått och detta ämne som det intressantaste som finns, mest med tanke på att jag inte ska utbilda mig inom det.

Den 23e börjar jag på arbetsterapiprogrammet igen och jag är sådär pepp på det. Däremot har jag fått en asbra praktikplats, så det kommer nog bli livat ändå!

Nog om det. I veckan köpte jag mig en lågbudget variant av en såndär Ab-roller eller vad det heter. En sån man mördar axlar, armar, rygg, gäddhäng (70%) samt mage med, men sen till slut istället bygger upp dem med.
Exercise tool of Destruction and Creation, ungefär som den hinduiska guden Shiva som förstör okunskapen och universum för att sen skapa det igen om och om och om.

Jag önskar ibland att jag kunde gå tillbaka ett par steg i min träningssaga och bli lite fetare igen så att jag kunde ta kort på mig med jämna mellanrum och se hur magrutorna kommer fram. Iofs ligger magrutorna fortfarande i framtiden så än är det inte för sent.

Jag bjuder på den här.

Go, bitch!


Daoistisk rövövning

För er, kära läsare, väljer jag naturligtvis bara ut se saftigaste delarna av mitt plugg för genomläsning och här följer snart ett intressant stycke.

Bakgrund: Daoism, kinesisk religion/filosofi. Qi är en kraft som finns inom oss alla och som allt i universum består av. Man kan förbättra, försämra och styra den genom olika övningar. Här har vi en beskrivning på hur man gör det:

"Rise at dawn, sit upright, straighten the spine and open the buttocks. Suck in the anus and press it down. This is cultivating qi. When eating and drinking, to relax the buttocks, straighten the spine, suck in the anus and let the qi pass through. This is moving the fluid."

Goda gamla fyrahundratal-före-år-noll-kineser!



En "kort" filosofisk diskussion

Är Buddhismen en religion eller en filosofi? Detta var en av frågorna i religionsvetenskapen nyrligen. Tänkte att jag skulle lägga upp slutstycket här och på något sätt höja den intellektuella standarden på bloggen något. Enjoy!


"I frågan om buddhismen är en religion eller en filosofi måste jag börja med att säga hur jag tänkt tidigare: Innan jag visste något djupare om buddhismen så tänkte jag att det var en religion (tänk högstadiet). Sen när jag började söka efter vad som passade mig och kom fram till att det kanske var buddhismen (tänk gymnasiet), så tyckte jag nog att det mer liknade en filosofi. Delvis för att Buddha ofta framställdes som en vanlig man med en skitbra lära och det passade mig. Nu när jag läst mer om den (och gått över till ateism), själv och i den här kursen, ser jag åter på den som mer av en religion än en filosofi. Detta baserar jag på de texter och berättelser som buddhismen faktiskt bygger på och som framställer buddha på ett gudomligt sätt. Grunden tyder på att det är en religion, men grenarna som utvecklats efter det talar emot detta. Vad ska vi gå efter? Ska vi låta buddhismen utvecklas till en filosofi och ignorera grunden, eller ska vi tillåta grenarna, men behålla ståndpunkten att det är en religion? Jag tycker att det är högst personligt och att man kan tro precis hur man vill, bara det fungerar för en själv. Men då har man kommit ifrån själva grundtanken lite. Är det en religion eller en filosofi?

Jacobsen skriver att det är Buddhas lära som är viktig och inte Buddha själv. Han hade hittat svaret på människans emotionella inre tomhet och han ville lära ut detta för andra människors själsliga vinning, eller vad man ska kalla det. Från början har det handlat om denna lära och om dess moral och etik. Buddha har aldrig varit en person "i klass" med t.ex. Jesus. I kristendomen menar man att man finner frälsning genom just personen Jesus, medan det i Buddhimen handlar om Buddhas lära och inte hans person. Detta är en betydande skillnad, men den svarar inte på frågan. Buddhas vetskap om verkligheten, den verklighet som inte vi andra ser, är i sig en filosofi. Vad är verkligheten? Den är väl relativ? Man skulle kunna säga att buddhismen är en religion med en gud som har ett filosofiskt budskap. Låter det krångligt? Det är det också. Men kanske finns det inget klart svar för oss att hitta, åtminstone inte ett vi alla kan acceptera. Vad man kan fundera över är att om det är som jag skrev ovan (den halvkursiverade meningen) är sant så måste man ju också tänka på att filosofin inom buddhismen är det relevanta och inte det att Buddha var en gud. Kan man då strunta i de andra två komponenterna och konstatera att buddhismen är en filosofi?

Hela processen med verkligheten är en central tanke inom buddhsimen. Vad är verkligheten? Har jag samma verklighet som du? Uppfattar vi världen likdant, med partiklar, atomer, kvarkar, färger, former osv? Buddha menade att allting är en process och att inget egentligen består. Då består med andra ord inte vi heller. Så... finns du? När jag skriver detta börjar jag åter halka in lite på filosofispåret. Suck!

Hur som helst har buddhismen som sagt utvecklats mycket sen den först uppkom och kanske finns det inget svar på frågan du gett oss (tack Maths!). Jag är i alla fall inte tillräckligt påläst för att kunna ge ett klart svar. Kanske kan ingen det, men för att dra en slutsats av allt detta (notera, en mycket tillfällig slutsats enbart avsedd för denna veckas uppgift) så konstaterar jag:

Hypotes/Slutsats:

Buddhismen är en religion med en gud som har ett filosofiskt budskap."


Nyår 2011

Tjena 2012!


Förra årets sista dag spenderades hos Freddan med kära vänner och booze. Det var min första riktiga maskerad så jag gick all in med min Spock-utklädnad. Mycket nöjd! Dessutom blev det både cigarr och pipa (fuck yeah) för in del, tack vare fabulösa Maddie som made it all happen.

Idag, 2012 har vi mest hängt och varit på bio. The Stig-Helmer Story. Jag älskar Stig-Helmer. Det hela blev dessutom bättre då Andreas Nilsson (dubbare, skådis mm) dök upp! Mmm I like! Filmen som film var knappast av den bättre sorten, men som SH-fan så tyckte jag naturligtvis att den var underbar. :)

Jag (Spock) & Ted (Morphsuit) innan avgång.

John och Freddan!


Mimmi & Filip vid tolvslaget.


Jag och pipa!


Maddie & David!


Maddie och jag i full pipgång vid tolvslaget.


Jag posar som Spock i köket. Nöjd!


Den obligatoriska tolvslagspussen (ok, kvart över tolv då).



Ok, nyårslöfte; fortsätt träna. Punkt.
Ha det gott!